Denna sida skrevs på 1990-talet. Idag är innehållet delvis föråldrat. Några av de klagomål på Microsoft Windows jag har är inte längre relevanta, men å andra sidan har det tillkommit många nya skäl att undvika systemet. Det Orwellskt namngivna Windows Genuine Advantage till exempel.
Så om du läser denna sida, gör det med baktanken att den skrevs på 1990-talet.
I detta dokument berättar jag vad jag tycker om Microsoft Windows, och varför. Egentligen brukar folk inte vara så intresserade av andras åsikter, när allt kommer omkring. Och jag begär inte att du skall vara intresserad av mina. Inget tvingar dig att läsa detta. Du får om du verkligen vill.
När det gäller datorer använder jag mig med förkärlek av Unix-system,
och allra helst Linux. Då och då
får jag frågan om varför jag inte använder
Microsoft Windows.
Underförstått, eller ibland utryckligen, följt av: Det gör ju alla
andra (datoranvändare)!
. Det är lite som att fråga: Varför kör
du inte Volvo som alla andra
(svenskar)?
. Eller: Varför är du inte kund hos Nordbanken som alla andra
(svenskar)?
. Eller: Varför arbetar du deltid och är hemma hos
din dotter istället för att satsa allt på karriären som alla andra
(män)?
. Eller: Varför röstar inte du på socialdemokraterna som alla andra
(svenskar)?
. Eller: Varför talar inte du kinesiska som alla
andra (människor)?
.
Exemplen torde väl räcka för att vem som än läser detta skall inse att
alla andra sällan faktiskt innebär alla andra. Det
finns ju också talesättet: 100 biljoner flugor kan inte ha fel, gå
i taket!
. (Ofta i en variant som handlar om vad man skall äta
istället.)
Den poäng som jag vill komma till är naturligtvis att vad som är rätt för en stor majoritet inte med nödvändighet behöver vara rätt för mig, eller någon annan enskild individ. Det finns skäl för varför jag avviker i alla ovanstående avseenden. Detta dokument är alltså ett försök att förklara skälen i ett fall, varför jag undviker Microsoft Windows.
Det skall sägas först som sist att jag inte är någon expert på Microsoft Windows. Tvärtom, varje gång jag kommit i kontakt med systemet har jag stärkts i min strävan att hålla mig borta från det så mycket som möjligt. Om någon hittar sakfel i min framställning nedan så är jag tacksam för ett påpekande.
Kvalitén på Microsoft Windows är så låg att det kraschar mycket ofta. Windowsanvändare tycks betrakta det som helt normalt att man måste boota om datorn flera gånger på en dag. Detta jämför jag med ett Linuxsystem, som i frånvaro av hårdvarufel och med en stabil (ej utvecklings-) kärna mycket väl kan vara uppe i månader för att inte säga år, utan att det är något märkvärdigt.
Om jag däremot läser felrapport Q216641 från Microsoft rätt så betyder den att ett Windows 9X-system aldrig kunnat vara uppe mer än knappt 50 dagar. Att ett sådant allvarligt fel inte upptäcks förrän flera år efter att systemet släpps är talande.
Bristen på ordentliga skydd mellan användarprocesser och kärnan i Windows förvärrar naturligtvis detta. Här måste jag dock påpeka att det skiljer mellan Windows NT och Windows 9X. Men att virus i Windows är så kraftfulla som de är beror delvis på att även en vanlig användare utan särskilda privilegier kan ändra på systeminställningar.
Systemet ger ingen frihet för personlig tycke och smak. Man kan inte själv bestämma hur man vill göra saker. Jag lyssnade till en ganska talande illustration av detta vid en kafferast på mitt jobb. Diskussion uppkom hur man gör för att kunna få fokus i ett fönster bara genom att dra musen till det utan att klicka. Den som använder Unix och X11 frågar om vilken fönsterhanterare som används, och hänvisar till manualen för den, och någon konfiguration där som han inte kan utantill. Den som kan Microsoft Windows tror inte att det går, men ifrågasätter hur bra det är, och pekar på risken att pekaren råkar glida in i ett annat fönster medan man skriver.
Detta är ganska typiska svar. I Unix finns det ett sätt att göra vad man vill. Det går kanske inte att styra från ett fönstergränssnitt alltid, och man kan vara tvungen att leta i manualer. Men det går.
Windowsvärldens svar när man vill göra något på ett annorlunda sätt
är: Du tycker fel, ändra på hur du tycker!
.
Jag vet inte om det i just det här fallet är sant att man inte kan välja focus follows mouse i Windows. Men många gånger är valmöjligheterna mycket mer begränsade där. Jag föredrar bestämt friheten!
Windowssystemet gör en koppling mellan en viss arbetsmiljö, (konfiguration, uppsättning filer, etc.) och en viss maskin. Alla inställningar av olika slag görs globalt för maskinen. Det saknas möjlighet att göra en koppling mellan en användare och en arbetsmiljö.
Naturligtvis skall inte alla inställningar vara kopplade till användaren. Vilka diskar som finns på en viss maskin påverkas naturligvis inte av det, inte heller vilket/a IP-nummer den har.
Men allt som har med den enskilda arbetsmiljön att göra skall höra till en viss användare. Inställningar man gör i något verktyg, som en ordbehandlare eller nätbläddrare, hör dit. De dokument eller filer man har och arbetar med gör det också. Den stora majoriteten av alla val man gör hör dit.
Vidare vill jag få min egen arbetsmiljö oavsett vilken maskin i ett nätverk jag använder som arbetsplats. På en typisk arbetsplats med många användare leder den här bristen till att man inte utan väsentliga nackdelar kan låna arbetsplatser av varandra, och/eller flytta mellan olika arbetsplatser. I en hemmiljö med kanske bara en enstaka maskin blir flera användare tvugna anpassa sig till varandra. Och detta helt i onödan.
Det finns många brister av mindre dignitet i Microsoft Windows. Till exempel:
Många gånger är fönstergränssnitt snarare knöliga än bekväma. Ofta är det enkelt att göra något med ett fönstergränssnitt och musen om man gör det enstaka gånger, men om man gör saker mycket eller ofta så är tangentbordet mycket effektivare.
De enskilda diskarna/partitionerna är fortfarande fullt synliga i Windowsmiljön. Varje enhet identifieras dessutom av en enda bokstav, och möjligheterna att ge logiska namn på saker är begränsade, minst sagt.
Ingen av dessa eller ett otal andra brister är kanske var och en så otroligt allvarliga. Men de är nästan alltid till Windows nackdel.
Jag påstår inte att allt alltid är bättre med alla Unix-system. Som ett exempel har vi Microsofts Mindcraft benchmark. I den testen visade sig faktiskt Windows NT kunna leverera bättre prestanda än Linux.
Kritik har visserligen framförts mot den testen, bland annat att den inte utgjorde ett realistiskt exempel på hur belastningen ser ut i verkligheten. Och kritiken var nog i mångt och mycket berättigad.
Men mer intressant tycker jag nog är att se reaktionerna efter att den publicerades. Inom några veckor hade man hittat några fel i Linuxsystemet som drog ner prestandan. Och rättat dem! Intensivt arbete pågår i skrivande stund för att åtgärda den återstående skillnaden, och naturligtvis gärna vända på förhållandena. Jämför detta med hur Microsoft brukar svara på påpekanden om brister, se t.ex. Dålig service nedan.
Sedan kan man ju alltid ta det från den humoristiska sidan också.
Liksom många som ogillar Microsoft Windows, (och många som inte gör det) ogillar jag också själva företaget Microsoft. Normalt brukar jag försöka undvika påpeka det för alla och envar. Och jag har ingen länk till Boycott Micro$oft eller Conrad Sandersons intressanta argumentation från min hemsida.
Men du har ju valt att läsa om mina åsikter, och därför berättar jag även att jag ogiller företaget. Därför undviker jag också att köpa företagets produkter. En del tycker kanske det är fånigt. Jag ser det som ett sätt att utnyttja min makt som konsument för att verka för en bättre värld. Ungefär som att köpa KRAV-märkta matvaror för att skona miljön. Eller som somliga bojkotta Coca-Cola för att de har fackföreningsfientlig policy i vissa länder med svag lagstiftning på området.
Microsoft missbrukar sin monopolliknande ställning på OS-marknaden för att slå ut konkurrenter på andra områden. Exemplen på detta är otaliga. Att man byggde in tester i tidiga Windows så att det inte gick att köra på DR-DOS, bara Microsofts DOS, är klassiskt. Det mest kända torde väl vara att de försöker ta död på Netscape, eftersom det blivit föremål för rättegång. Kanske är Apache deras nästa offer?
För säkerhets skull vill jag påpeka att jag inte kan avgöra om Microsofts agerande är olagligt. Jag kan inte nog med juridik, i synnerhet inte USA:s juridik, för att avgöra det. Min synpunkt här är att deras handlande är moraliskt förkastligt.
Det finns många exempel på hur Microsoft är selektiva med sanningen, använder FUD, och ibland även använder rena lögner, för att slå mot sina konkurrenter.
Ett exempel är lanseringen (den ursprungliga, det står inte så längre) av Internet Explorer för Unix som rubricerades
Microsoft brings the Web to Unix
Betänk då att både Internet och WWW ursprungligen utvecklades på Unix. Att Microsoft länge försökte bekämpa fenomenet, bland annat med sitt eget, slutna, MSNet. Och att de som nämnts ovan ett syfte med själva lanseringen var att slå ut den då största konkurrenten.
I sammanhanget kan det vara lämpligt att ge en länk till NT lies som beskriver ett antal påståenden om Windows NT, som många ser som sanna, men som inte är det.
I några interna dokument från Microsoft som kommit ut och fått namnet Halloween-dokumenten diskuteras om hur man skall kunna slå mot Linux. Inte heller här tycks man ha några skrupler att begränsa sig till rent spel och blanka vapen. Linux är kanske en något annorlunda motståndare än många tidigare. Huvuddelen av utvecklingen sker ju av folk som inte i första hand, eller kanske ens alls, har ekonomisk vinning av det. Därmed inte sagt att inte Microsoft skulle kunna ställa till en hel del skada ändå.
Servicenivån från Microsoft lämnar mycket att önska har jag förstått. Det
är de för all del inte ensamma om. Kvalitén på service förefaller
vara omvänt proportionellt till hur stort företaget är, och/eller hur
mycket man betalar för support
.
Ett mycket talande exempel är responsen på upptäckten av att ett fel i en del versioner av Intels Pentium-processor. Lite förenklat kan man säga att processorn hänger om den försöker exekvera en instruktion vars kod börjar med f00f hexadecimalt. En utförligare beskrivning finns här. Fallet är intressant som jämförelse eftersom det
Intel presenterar de första rekommendationerna från olika leverantörer hur man skall bemöta probelemet. Det är intressant, tycker jag, att se de olika kategorierna. Linux och BSDI säger
Här finns en rättelse!
och ger en URL. De flesta övriga är inte så snabba, utan säger i princip
Vi arbetar på problemet!
I andra ändan av spektrumet hittar vi Microsoft. De säger att de visserligen arbetar på problemet de med, men tillägger
Skyll dig själv om du drabbas!
I princip är naturligvis omvändningen till ovanstående argument bra skäl till att använda Linux. Några ytterligare följer nedan.
Visst är det bekvämt med fönstergränssnitt många gånger. De visar tydligt vilka val man har, kan leda en rätt, och ge stöd i arbetet. Förutsatt att de är välgjorda, naturligtvis. Men mycket av de fördelarna försvinner när man blir van vid ett verktyg eller system. Då blir det istället viktigt att det är enkelt och bekvämt att göra vad man vill. Och då har ett tangentbord med ett hundratal knappar väldigt mycket större bandbredd än en mus med tre eller ännu färre.
Användargränssnittet i en bankomat är nog bra för sitt syfte: Att vem som helst skall göra rätt första gången. Men jag skulle inte vilja ha det gränssnittet som arbetsmiljö åtta timmar under en dag. Fönsterversionen är inte alltid bättre. I Windows är man ändå hänvisad till den. I Linux kan man välja själv.
Jag är övertygad om att fri källkod är bra, och använder därför så ofta som möjligt system som är Open Source. De ger mig helt enkelt en bättre kvalité. När ett fel upptäcks finns det ofta någon som tycker att det är tillräckligt allvarligt för att rätta det direkt. Ibland är denne någon jag själv. Många gånger är det någon annan som rättat felet redan innan jag hunnit stöta på det.
Det handlar inte bara om bugfixande. Det handlar om förtroende och
säkerhet också.
I kryptografiska
sammanhang t.ex. betraktar man inte en metod som trovärdig om den
inte är publik. (Lustigt nog återkommer just Microsoft som ett
exempel i den referensen. Gissa om det är ett gott eller dåligt
exempel! :-) Och om koden är öppen riskerar man ju inte att
plötsligt bli överraskad av att Microsoft lagt in extra
krypteringsnycklar i reserv. För att inte tala om hur de bär sig
åt när de försöker kryptera
ett Windows NT lösenord som sparas under Windows CE. För
att citera Bruce Schneier i
hans nyhetsbrev Crypto-Gram:
This is so pathetic it's staggering.
En anekdot som kan vara rolig att nämna i detta sammanhang är från min tid på SISU. Jag hade då tillfälle att skicka in tre felrapporter nästan samtidigt, en till IBM om deras OS/2, en till Sun om Solaris, och en till de ansvariga för GNU Make. Det var inte samma eller likadana fel, så jämförelsen haltar något, men ändå. IBM hade fortfarande inte svarat när jag slutade på SISU något år senare. Sun återkom med ett felnummer efter några dagar, och hänvisade senare till att felet skulle vara rättat i en senare version av systemet som snart skulle komma. (Vilket det också mycket riktigt var.) Och GNU Make? Du kanske har gissat: När jag kom tillbaka följande morgon så hade jag en färdig rättelse i min brevlåda. Bara att applicera och köra!